Vaknade upp till tomhet..
I dag vaknade jag upp med en känsla av tomhet. Och Saknaden av mina barn gör inte något lättare, som tur är, kom iaf Samet hem i går, även om han har jour hela veckan och lagade en jätte god middag och sedan slappade vi i soffan ett par timmar ..
...innan han fick åka på jobb igen . Först trodde inte jag att jag skulle få in mig något eftersom jag endast fått i mig några körsbärs tomater på hela dagen.. Men det gick ner och det var behövligt för kroppen. Eftersom Samet fick jobba hela natten så får han komma hem efter lunch. Det känns som en lättnad att bara kunna få en björnkram när man behöver utan att behöva prata, jag saknar helt ord till och från, det är nog så till en början. Och en bergodalbana av känslor är att vänta den närmsta tiden. På något sätt känner jag ett lugn inom mig. Och två jobbiga saker i mitt liv känns ändå flummigt nog samman flätade. För jag vet att vår dotter Oavsätt om hon klarar detta, vilket det känns som ändå skulle ha de bästa av armar att hamna i på andra sidan om hon inte skulle överleva. Och jag vet att ingen av de två högt älskade personer lider mer. Så på så sätt har jag funnit ett Lugn i all sorg. Min oro och ångest jag känner är mest kring alla i familjen och släkten som kanske inte tidigare varit med om så mycket i livet, när deras tygghets bild av livet blivit rubbad i detta nu. Jag har varit med om svåra saker sedan jag va ung så jag har mitt sätt att hantera jobbiga händelser, jag klarar det, det vet jag, och det som har hjälpt mig mycket är att jag är väldigt öppen om det mesta. Min terapi är att våga prata om det jag känner och varit med om och om igen och sedan vad folk tycker om min frispråkighet står för dem, det rör mig inte det minsta utan allt man delar med sig av är lättare att acceptera, inta, och få ut från sitt inre, det i sig gör plats åt friska andetag och ger kraft att gå vidare 🌸 Att trösta en människa som sörjer det är nog det svåraste, vi alla sörjer på olika sätt, vi alla är så olika, man är så maktlös. Dels så finns det inga ord som kan göra något till rätta och en stor kram har ofta en större vikt och att bara finnas där.
...innan han fick åka på jobb igen . Först trodde inte jag att jag skulle få in mig något eftersom jag endast fått i mig några körsbärs tomater på hela dagen.. Men det gick ner och det var behövligt för kroppen. Eftersom Samet fick jobba hela natten så får han komma hem efter lunch. Det känns som en lättnad att bara kunna få en björnkram när man behöver utan att behöva prata, jag saknar helt ord till och från, det är nog så till en början. Och en bergodalbana av känslor är att vänta den närmsta tiden. På något sätt känner jag ett lugn inom mig. Och två jobbiga saker i mitt liv känns ändå flummigt nog samman flätade. För jag vet att vår dotter Oavsätt om hon klarar detta, vilket det känns som ändå skulle ha de bästa av armar att hamna i på andra sidan om hon inte skulle överleva. Och jag vet att ingen av de två högt älskade personer lider mer. Så på så sätt har jag funnit ett Lugn i all sorg. Min oro och ångest jag känner är mest kring alla i familjen och släkten som kanske inte tidigare varit med om så mycket i livet, när deras tygghets bild av livet blivit rubbad i detta nu. Jag har varit med om svåra saker sedan jag va ung så jag har mitt sätt att hantera jobbiga händelser, jag klarar det, det vet jag, och det som har hjälpt mig mycket är att jag är väldigt öppen om det mesta. Min terapi är att våga prata om det jag känner och varit med om och om igen och sedan vad folk tycker om min frispråkighet står för dem, det rör mig inte det minsta utan allt man delar med sig av är lättare att acceptera, inta, och få ut från sitt inre, det i sig gör plats åt friska andetag och ger kraft att gå vidare 🌸 Att trösta en människa som sörjer det är nog det svåraste, vi alla sörjer på olika sätt, vi alla är så olika, man är så maktlös. Dels så finns det inga ord som kan göra något till rätta och en stor kram har ofta en större vikt och att bara finnas där.