I dag så fick jag åka tillbaka till sjukhuset efter 1,5 dag permis hos min mamma och pappa. Fick inte ångest attacker som jag fick på sjukhuset vilket jag var jätte rädd att de skulle smyga sig på framför barnen, tog dock sömnpiller som inte har nån effekt för jag var nog uppe minst 4-5 gånger för att kissa under natten iaf och försök till att tampas med mina restless legs som gör mig galen, vill typ springa som Forest Gump eller va han nu hette, just bara för att jag inte får röra mig mkt :)  idag fick vi vänta 5 timmar på provsvar och att läkaren skulle ha tid. Tur att man inte är nyopererad denna vecka säger jag bara. I dag vägde jag 63,6 kg och var 88cm runt midjan och en förbättring från i går då jag vägde 64,4 och för ett par dagar sedan då jag vägde 67 kg och var 95cm runt om midjan. Så det har varit lugnt med den blodröda vätskan som flyter runt i buken. Så de ser inget behov av att tömma mig mer just nu. De har juh tagit ut runt 2,6 liter hittills. Ärret på magen är skit fult, men vet ni det är bara ytligt skit, och även mitt äpple ska skrumpna ihop en dag. Ju mer som händer i mitt liv ju mer tänker jag på hur vrickat samhället ser ut. Jag fattar inte vad folk försöker uppnå. Om bara de har hälsan, det är en dyrbar gåva. Livet kan ta slut mkt tidigare än man tänkt sig. Så man ska njuta av sitt liv. 

Jag är fångad i min sjuka kropp, hela dagarna går åt till att peppa mig själv att detta kommer gå lysande. Men om kvällarna kommer hjärnspökena och våldgästar mina tankar och ångesten är ett faktum... Det är hemst.

Skulle någon komma och fråga mig om de ska gå igenom provrörsbefruktning skulle jag säga nej. Jag trodde aldrig att det var så farligt. Ingen sa något om detta. Och det finns mkt lite kunskap om vad detta är. Ingen kan nästan säga nånting mer att det är ett väldigt farligt tillstånd och att det kan bli livshotande. De senaste dagarna så har jag har sådan stor dödsångest att jag varit tvungen att ta piller för att mildra den paniken inom mig. Jag har ett mål att komma hem!  Komma hem och bli frisk. De är allt.

Jag åkte nog hem för tidigt, i natt fick ambulans utan blåljus köra mig tillsjukhus igen magen är så spänd så spänd känns som man får en rejäl sammandragning när man är höggravid och ätit 5 tallrikar mat så det sitter i halsen och det släpper aldrig. Jag har gått upp 8 cm i bukomfång sedan jag lämnade sjukhuset i fredags och det är utöver de 15 cm extra sen förra måndagen (innan op) det är vätska som ligger lite här o var.       Saknar mina barn så jag går sönder, skulle få hem älsklingarna i dag, men nu ligger jag här igen.. Och hoppas det vänder. 

Såååååå fy bövelen ont, man vänjer sig vid nån typ av smärta men alltså....., morfin hade ja inte tackat nej till. Ligger ner till 95 % av dygnen och när den ynka smärtlindring vi har hemma kickat igång så försöker jag som nu sitta , andas djupa andetag och sysselsätta mig och uthärda, som nu. Trodde inte att det skulle göra såhär ont, iaf inte så många dygn efteråt. Skulle haft fullt upp med gravid krämpor som det var, så som förstoppning, och kräkningar. Nu får jag fasen bli bra, har inte tid med detta. Saknar Leandro o Mileon så mitt hjärta brister. 

Just nu händer otroligt mkt i vårt liv, vi vet inte vad vi ska tycka, tänka, mycket oro. Vi får vänta och se vad som händer, jag är tillsvidare mer eller mindre sängliggande. Onsdag tid för kolposkopi.

Jag fullständigt njuter av att titta ut. Det är såå mysigt flera dm snö om det fortsätter såhär kommer det lätt vara 5 dm på gräsmattan i morgonkväll. I dag har jag och Leandro och Mileon spelat Den försvunna diamanten. Det gick rätt bra till att Mileon vann för då vart han jätte arg och hoppa under bordet. Så jag antar att han missat poängen med spelet, men han är en hejare att knäppa iväg tärningen iaf lilla hjärtat. Skulle börja spela UNO junior men nu fick jag en sådan akut trötthet som jag haft i några dagar nu. I går när jag släpade barnvagn och barn i 1,5 dm nysnö i hela 1h 45 min hem från dagis eftersom hjulen blev "snöbollar"så fick jag sjuk trötthet, ögonen stängdes och jag ville bara lägga mig i snön och sova. Ca 4 ggr hände de.. Jag började med GONAL-F P sprutorna i onsdags och jag tror det är efter dessa jag fått akut trötthet. Kollade biverkningar stod inget om d men jag brukar inte ofta vara trött mitt på dagen.  Va min mage ser ut efter sprutorna helt blåmärkt från första sticket, i går gick det bättre men det känns fortfarande lite som att man ska sticka in en gaffel i ögat. Alltså helt fel!! Och jag har sprut fobi.. Eller nu är det mycket bättre efter att jag fick Mileon men iaf. Att ta på sig själv är aldrig roligt. En djup bugning till alla med diabetes osv.  Jag vet ju att jag ska ta sprutor till de att mina ägg blir mogna så de kan gå in och plocka ut de som blir. Så jag ser ljuset i slutet av tunneln iaf. Nu ska jag hämta in katterna igen så vi alla kan sova gott. God natt alla fina. 

Det fanns två stackars getter två hästar och en storm. Tack å hej, nu åker och köper en gran till lekrummet istället :)