Har så svårt att sova...
Är så nervös inför proverna.. Hjärn spökena härjar nattetid, svårt att jaga bort dessa med positiva tankar har jag märkt. Och ännu svårare när inte Leandro och Mileon är hemma. Saknar barnen helt otroligt mycket vill bara ligga och krama om dem finaste underbaraste killarna i världen. Även om det inte är helt fel att krypa ihop i Samets armar. Men barnen fattas oss och huset. I går kväll fick jag en chock när jag för första gången klappade ayla sedan jag vart inlagd i mitten av dec. Trodde först att hela katten var full av tumörer men det är tovor i underullen :((( jag har alltid borstat henne varje dag eller varannan så detta problem har vi aldrig haft. Samet har släppt in och ut katterna gett mat o vatten och rengjort i övrigt men inte borstat henne. Jag tänkte inte heller på detta på sjukhuset! I dag satt jag i 2,5 timma och försökte borsta henne och reda ut tovorna, det gick inte, sedan försökte jag duscha henne och schamponerade henne med Nalas schampoo... Det gick inte heller :( så nu återstår det rakning/trimning av vår lilla lurvkatt :((( men vad ska man göra det måste ju göra ont me tovorna även om hon bara njöt när jag borstade henne. Så vet man det att borstning är super mega viktigt var dag.