Dagar och veckorna rusar förbi...en uppsjö av sjukhistorier
Jag hinner inte vakna förän det är dags att lägga sig känns det som. Om en vecka ska våra små älsklingar till Libanon till Libanon och hälsa på farmor och hela släkten där. Ont i magen har jag eftersom det är lite oroligt här o var dock inte dit de ska. Men det känns jobbigt iaf.
Och sedan har Leandro en knöl i bröstet som ska röntgas på torsdag och det är så vidrigt läskigt och jag hoppas att det inte är vad jag hoppas det inte är. Många sömnlösa nätter. Mammas små skatter, de finaste barnen jag vet, det dyrbaraste i livet. Vill nu bara att det ska bli den 6 aug och röntgen visar att det är ofarligt och att barnen kommer hem lyckliga och rikare både med det arabiska språket och att känna alla där nere bättre o bättre :)
Min älskade mormor är hemma från sjukhuset igen efter hjärnblödningen som Kronans läkare i Sundbyberg nästan tog livet av pga av svidande dålig kompetens, min mormor min finaste mormor.
Äntligen har cystan i min äggstock slutat värka och jag hoppas att den nu ska försvinna för här blir inga barn gjorda ;)
osvosv......
Nä fy bubblan olycka kommer sällan ensam o så är det verkligen... Men jag är så glad att jag har världens finaste familj, släkt, och riktiga vänner. Som finns och stöttar i ur och skur <3 Kärlek till er alla som förtjänar det, och ni andra också som behöver det ;P