Den alltid lika ovälkomna tant röd dök upp imorse, 40 dagar sedan förra gången hon var här, och jag har haft såå ont i brösten i 2 veckor, kändes som att "kanske denna gången" men eftersom jag varken känt citron sug eller indiskmatsug som brukar vara d första gravids tecken me mig så tvekade jag....o så dök hon upp sådär som vi nu "vant" oss vid men ändå inte och alltid lika ovälkommen.

 

Jag kollade upp hur mina ägg såg ut i december och jag hade ägg i överflöd och allt såg bra ut.

Nu blir det att vi få ringa C V Linné kliniken och boka möte för utredning.

 

Är det inte ditt så är det datt, vi har inte get upp hoppet om en gemensam liten liten

Det är den pusselbiten som fattas. Vi får se ljust på framtiden och se vart efter vad som krävs :)

Lägga fokus på annat mellan läkarbesöken och ta dagen som den kommer och göra det bästa av nuet.

Om det inte varit för att jag är så pass gammal som jag är skulle jag inte tänka på det särskillt mycket ännu.

Men i feb. fyller jag 31 år... snart tickar det nedåt för barnbiten, samtidigt tar det mycket lång tid med utredningar o väntetider och sen om inget fungerar möljigtvis ansöka för adoption och all den tid som det tar.... hua...

Nää bästa är att inte övertänka saker och ting, för annars ökar stressen me tankarna och det är av ingen nytta o inte av fördel.

 

Mannen min är och handlar färg, snacka om att jag ska gå loss med roller o pensel, så såga ut d sista listerna till "fönsterna" i barnrummen.

 

later later...