Det finns inget värre än en trädgård som inte är "säker" för barn, och för en själv heller. Säker och säker barn kan göra det mest säkra osäkra ;P Men sådant som trasiga porslins skärvor och trasiga glasflaskor som är intryckta mellan stenarna här och var.

Känns lite sjukt, som Julrean på mitt förra jobb.

Då man dagarna i genom tänker, -Hur i hela friden tänker 98% av kunderna??   Slänga kläder hit och dit där dessa inte hör hemma.

Lite samma "chock" över hur 17 man kan slänga saker i naturen. Ni som känner mig vet att jag plockat upp efter er också genom åren hehe jag kan inte bli annat än tokig på sådant.

Här på gården finns det hus från 1600-talet och även en krog på 1700 talet så visst har det sprungit många fylle puckon här, men att inte folk röjt upp vart efter förvånar mig.

Vilka tror vi människor att vi är?? Jorden är bara till låns, och vi förtjänar faktiskt inte den heller.

 

.Över till en annan sak.

 

En mystisk konstig grej är att jag omedvetet medvetet letar efter en ring med namn eller gravyr. Varför jag leter har jag inte någon aning om det finns inget som ska få mig att tro att det ska finnas heller.Jätte konstigt.

Likaså sjunger jag högt och tydligt när jag går in själv i snickar verkstaden. Och kommer på mig själv göra så varje gång. Och det känns som om jag skulle vara en äldre man, full eller me en liten hutt i kroppen ofta, snäll arbetande ganska smutsig orätt sliten, som sjunger eller muttrar för sig själv när han donar där inne. Lika så känns det som jag ska möta en liten flickas blickar när jag tittar in i fönstret på övervåningen på ena sidan även i det lilla rummet som ska bli kontor.

 

Don´t tell me why. känner dock bara kärlek och värme så det är inget som skrämmer mig här.

 

Här är en bråkdel av allt jag hittat, det som kan sparas ska jag spara men glas bitar åker till återvinningen