Man kan juh bli trött på sig själv, jag är så känslosam. Jag är helt värdelös på avsked, så tillden grad att jag nästan inte vill säga hejdå alls, utan bara lämna som om jag skulle komma i morgon igen fast inte komma alls, för jag vet att jag gråter.

Vi alla har haft så många tuffa år, och dessa underbara dagisfröknar som stått ut med mig och mina tårar, har haft förståelse och har tröstat.

Tack för den värme och kärlek ni gett oss och våra barn <3 ni har en plats i våra hjärtan! Och slå en pling om ni någonsin kommer i trakten runt vår gård så ska jag baka något gott och brygga kaffe ;D

 

Hämtade alla barnens extra kläder, regnkläder pärmar osv känns jätte tungt även om vi längtar efter flytten så sjukt mkt! Jag stängde grinden till dagisgården, satte på extra kedjan och pulsade bort genom snön. torkade bort en tår från min kind som sprängde ytspänningen i mina ögon. 

Avsked avsked, varför ska det vara så jobbigt. Träffade på en granne utanförporten hemma - Hur går det, känns det bra. frågade hon.

Äää då var d kört igen, ett ynka -Jo det känns jätte bra ska bli jätte skönt.

Sa jag fort innan jag svalde hårt och jag kände hur tårarna välde ut i ögonen igen. Jag tittade menande ner på barnens pärm o kläder som jag kånkade på, som om hon skulle fatta att jag just sagt hejdå till en del i vårat liv... 

å så sa jag  -Nä nu blir jag känslomässig igen, hej då  ha det så bra..

 

Jag tror barnen tar det bättre än jag själv, Phuu dessa avsked, inte nog me det så kom tant röd i går och gör det hela mycket mer känslosamt.

 

Nä nu får jag dricka en kopp kaffe och röra mig till jobbet, känner mig inte manad nånstanns.

Känns som jag vill gråta massa, det var så längde sedan. Som värsta urladdningen hahaha

Det är nu allt händer!! Det som känts som en dröm långt bort..  Känns som vi väntat i all evighet.

 

Shit, det är nu vårt NYA liv börjar!